Franska skönlitterära verk som behandlar de franska judarnas öde under andra världskriget - under senare år har ett antal sådana översatts till svenska. Nyligen utkom Hélène Berrs Ingen kommer att tro mig. I Tatiana de Rosnays bok Sarahs nyckel kan vi läsa om Vintervelodromen. En annan mycket betydande författare är Irène Némirovsky med titlar som Storm över Frankrike, Balen/Höstflugorna, Ensamhetens vin samt Blodets hetta. Nu har turen kommit till Annette Muller.

Annette Mullers självbiografiska skildring Den lilla flickan i Vintervelodromen är perenns första översättning från franskan. Muller, född 1933, berättar om sin barndom i Paris före och under andra världskriget. Föräldrarna är polska judar som flyttat till Paris år 1929. I hemmet driver föräldrarna en syateljé. När kriget bryter ut förändras allt. Från Polen nås familjen av förfärande nyheter om släktingarnas öde, i Paris genomförs 16 och 17 juli 1942 en stor razzia mot judar, Le Vel' d'Hiv' (Le Vélodrome d'Hiver). Annette förs tillsammans med sin mor och tre bröder till Vintervelodromen. Därefter väntar lägren Beaune-la-Rolande och Drancy. Annette Muller berättar med enkla ord. Den lilla flickan i Vintervelodromen är en bok som trots sitt ringa omfång (90 sidor) ger mycket kunskap om ett mycket sorgligt kapitel i Frankrikes moderna historia. I ett efterord redogör fil. mag. Ulf Irheden för Vichy-regeringens samarbete med tyskarna och hur Frankrike har handskats med denna del av sin historia fram till i dag.

I sin senaste bok, Ritournelle de la faim, skriver J. M. G. Le Clézio om Vintervelodromen och allt vad den representerar. Laurent och Esther är nygifta. Under en promenad i Paris vill Esther stanna till på ett visst ställe och beundra utsikten, hon vill göra Laurent uppmärksam på allt det hon älskar. Men Laurent vill inte stanna, han vill gå vidare. På hotellet förklarar han varför för Esther: "Det är en fruktansvärd plats för mig. Precis mittemot ligger Vél' d'Hiv', dit min faster Léonora fördes av polisen tillsammans med Paris alla judar, för att deporteras till Drancy. Jag kan inte se den, inte närma mig den, förstår du?" [min övers.; s. 189, Éditions Gallimard, 2008]

En pressröst om Den lilla flickan i Vintervelodromen:
”Den lilla flickan i Vintervelodromen är en bok full av patos och talang. Annette Muller har återfunnit något mer än bara minnena: orden och rytmen hos den nioåriga flicka hon en gång var. Som om hon i dag vaknat upp från en mycket lång sömn, eller snarare från en mardröm.” (Henri Amouroux, Le Figaro)