I denna artikel tänkte jag skriva några rader om deckare – i synnerhet tjeckiska – som jag har i min bokhylla. Några av dem har jag läst. Min erfarenhet av deckargenren är liten. Sedan en tid tillbaka försöker jag så smått att råda bot på det. Mannen i sjön av islänningen Indriðason (kopplingen till DDR var intressant!) och Fem små grisar av Agatha Christie har jag hunnit med, och de var trevliga bekantskaper båda två. Någon svensk deckare har jag nog aldrig läst (förutom en halv ”Wallander”), men jag är sugen på att ta mig an den tjeckiska översättningen av Sjöwalls och Wahlöös Roseanna som står i min hylla sedan flera år. Kanske köpte jag den i en bokhandel i Östberlin på åttiotalet. Den ingår i den tjeckiska Sjöwall/Wahlöö-serien ”10 románů o zločinu” (Tio romaner om brott). Polis polis potatismos! har på tjeckiska blivit Policie pomo pije (Polisen dricker juice) – översättaren har tagit fasta på allitterationen – och Den vedervärdige mannen från Säffle heter kort och gott Säffleská bestie.

Omslag av Miroslav Jiránek.

Först några ord om två tjeckiska deckare som jag läst och tyckte om: Svatba bez přibuzenstva (’Bröllop utan släktingar’) av Božena Šimková och Jako zvíře (Som ett djur) av Rudolf Čechura.

'Bröllop utan släktingar' tilldelades 2004 det tjeckiska Jiří Marek-priset för 2003 års bästa detektivroman. Handlingen utspelas år 1992. Regissören Misa ska snart gifta sig med den många år yngre läraren Alena. Natten före bröllopet, efter firandet på Filmklubben, hittas han död på ön Kampa i Prag. Det finns genast flera misstänkta: var motivet för mordet det stundande bröllopet, pengar, en lägenhet eller kanske filmen som han skulle börja spela in? Eller var det en tillfällighet? Polisen börjar nysta upp mordet och det visar sig att händelser och förhållanden under kommunisttiden spelar en avgörande roll. Božena Šimková har ett levande och rikt språk – enkelt men befriat från klichéer.

Šimková är född 1935. Efter studentexamen studerade hon vid den filosofiska fakulteten vid Karlsuniversitetet i Prag. Därefter arbetade hon som redaktör och teaterdramaturg. På sjuttiotalet hamnade hon på de kommunistiska myndigheternas svarta lista och fick inte längre publicera sig. Šimková är framför allt känd som författare av sagor. Mellan åren 1974 och 1986 skapades, på basis av hennes filmmanus, det populära barnprogrammet Krkonoše-sagan. Det är fortfarande ett av de mest populära barnprogrammen och böckerna kommer ut i nya upplagor. För att sagorna över huvud taget skulle kunna bli film krävdes det att någon annan än Šimková angavs som upphovsman. En författare som var godkänd av regimen, Marie Kubátová, lånade ut sitt namn och så kunde filmerna göras.

Rudolf Čechuras detektivroman ’Som ett djur’ belönades 2005 med det tjeckiska Eduard Fiker-priset. Romanens baksidestext beskriver handlingen: ”Privatdetektiven Edward Mayer ombeds att ta reda på vem som skickar hotbrev till finansrådgivaren Josef Novák. Men innan han hinner påbörja efterforskningarna mördas hans klient. Finns det ett samband mellan hotbreven och hans död? Och varför valde mördaren ett något udda vapen – en slaktpistol? Och varför liknade huset som offret bodde i en fästning? I sitt sökande efter svaret återkommer Mayer ständigt till samma person – Nováks granne. Och då inträffar ytterligare ett mord…”

Pensionären Edward Mayer har nyligen återvänt till Prag från London där han arbetat på huvudpostkontoret. Han bestämmer sig för att prova lyckan som privatdetektiv. Han ändrar stavningen av sitt namn från Eduard Majer till Edward Mayer för att det ska låta mer engelskt. I ett reklamblad som han distribuerar till hushållen står: ”Edward Mayer, privatdetektiv (tidigare Scotland Yard) Prag 6, Střelecká-gatan 16”. Ingen kan direkt beslå honom med lögn, för Great Scotland Yard i London hade faktiskt varit hans gatuadress! I sitt nya värv får han hjälp av brorsonen Jan Mayer. Dessa båda spelar en viss roll i arbetet att lösa mordgåtorna men den huvudsakliga insatsen görs av kommissarien Volf och den kvinnliga inspektören Vendula Kuncová. Volf har också god hjälp av sin elev Hamáček. Det uppstår komiska situationer när de inte så erfarna och emellanåt rätt klumpiga privatdetektiverna blandar sig i spaningsarbetet – den erfarne Volf uppskattar inte alltid deras medverkan. ’Som ett djur’ är en välskriven, spännande och mycket underhållande detektivroman. Språket är enkelt och rappt men i högsta grad levande och variationsrikt. De båda morden utgör i sig en tragedi, liksom motivet bakom dem, men trots detta präglas boken av gott humör, humor och en mild ironi. Brottsbekämparna är sympatiska. Vi befinner oss mycket långt från den hårdkokta skolan. Jag gillade verkligen denna bok.

Čechura är född 1931. Sedan 1968 är han medlem av The Sherlock Holmes Society of London. Han är en av grundarna av det tjeckiska Sherlock Holmes-samfundet. Čechura har arbetat som lärare och rektor vid olika grundskolor. År 1960 anställdes han vid den tjeckoslovakiska radion och var samtidigt redaktör för en tidskrift om vetenskap och teknik som riktade sig till unga människor. Från och med 1973 ägnade han sig huvudsakligen åt att skriva för barn. Han är författare till böckerna om hunden Maxipes Fík och manusförfattare till de tecknade filmerna om samme hund. De har visats i tjeckisk teve och blivit mycket populära bland barn. Čechura har skrivit flera detektivromaner och detektivberättelser, till exempel ’Dr Sherlock Holmes i Böhmen och andra fall’.

'Som ett djur'. Omslag av Vendula Volkmerová.

Jan Cimický (född 1948) är en annan tjeckisk deckarförfattare. Jag har ännu inte läst något av honom. För Vražedná past (’Mordfällan’) tilldelades han år 2005 Jiří Marek-priset för bästa detektivroman. Cimický är psykiatriker. År 1977 doktorerade han vid ett universitet i Paris. En del av hans berättelser utspelar sig i psykiatrikermiljö och rymmer emellanåt en deckarintrig.

'Mordfällan'. Omslagsillustration av Zbyněk Válka.

Nu ska vi förflytta oss till sextiotalet – en tid som innebar såväl ett kvantitativt som kvalitativt uppsving för den tjeckiska deckarprosan. Hana Prošková (1924-2002), Hana Bělohradská (1929-2005), Karel Michal (1932-1984), Jan Zábrana (1931-1984) och Josef Škvorecký (f. 1924) är några av de mest betydande namnen. Ingen av dessa författare förknippas enbart med deckargenren. Det rör sig i samtliga fall om betydande tjeckiska författare. Av nämnda författare har jag läst en berättelse av Prošková, Měsíc s dýmkou (’Måne med pipa’; den utgör en av tre berättelser i en bok med samma namn, utgiven 1966) samt en roman av Hana Bělohradská, Poslední večeře (’Den sista kvällsvarden’; 1966). ’Måne med pipa’ var ganska trevlig att läsa, men jag kommer inte ihåg så mycket av den. Ett mord har begåtts. Det finns en tavla som visar en måne med en pipa. Detektiven besitter en rejäl portion intuition och förstår att det inte är en person som målat tavlan utan två: pipan passar helt enkelt in i den annars helt realistiska bilden. Denna insikt leder till att mordet så småningom kan klaras upp.

'Måne med pipa'. Omslag av Miroslav Houska.

I Bělohradskás bok handlar det om ett mord på ett sjukhus. Jag tyckte inte om boken, den var ganska knepig och dyster. Bělohradská debuterade 1962 med kortromanen Bez krásy, bez límce (’Utan skönhet, utan krage’) om en judisk läkare i andra världskrigets Prag. Den lovordades av kritikerna. Under sjuttio- och åttiotalen var Bělohradská belagd med publiceringsförbud. Hon försörjde sig som översättare av anglosaxiska detektivromaner. Liksom Šimková (se ovan!) hade Bělohradská erfarenhet av att inte alltid kunna få sitt arbete utgivet under eget namn. Kollegan Jarmila Emmerová skyddade några av Bělohradskás översättningar med sitt namn.

'Den sista kvällsvarden'. Omslag av Miroslav Váša.

Karel Michal skrev bland annat historisk prosa med anspelningar på nutiden. I Michals prosa finns ofta ett satiriskt inslag. Två berättelser inom deckargenren är Krok stranou (’Ett steg åt sidan’; 1961) och Gypsová dáma (’Damen av gips’; 1967). Michal emigrerade till Schweiz 1968. Han hade svårt att finna sig till rätta i exilen och begick självmord 1984.

Josef Škvorecký och Jan Zábrana är två mycket viktiga namn i den tjeckiska 1900-talslitteraturen. Škvorecký har skrivit ett stort antal romaner och berättelser (på svenska finns Dannys förlorade ungdom; Lejonungen; Saxofonen). Sedan 1969 är han bosatt i Canada, där han grundade förlaget 68 Publishers (utgivning av tjeckisk litteratur). Jan Zábrana var en betydande översättare från framför allt engelska och ryska, men även poet. Tillsammans med Škvorecký är han författare till tre detektivromaner: Vražda pro štěstí (’Mord för nöjes skull’; 1962); Vražda se zárokou (’Mord med garanti’; 1964) och Vražda v zastoupení (’Mord genom ombud’; 1967). Jag har ännu inte läst någon av dem. Romanerna utspelas under den första republiken (1918-1939; ’Mord för nöjes skull’), år 1938 (’Mord med garanti’) och under protektoratets tid (1939-1945; ’Mord genom ombud’). Romanerna präglas av humor och en ingående kännedom om tidsandan och historien.

'Mord för nöjes skull'

'Mord med garanti'

'Mord på uppdrag'

Jag kommer säkert att läsa fler deckare. Vad är det som lockar? Den slovakiske författaren Kornel Földvári, som skrivit boken O detektivke (’Om deckaren’), har sagt att detektivromanen är ett gradvist avslöjande av en hemlighet. Spänning och nyfikenhet är alltså ett svar på frågan vad som lockar. Ett annat är antagligen identifikationen med detektiven eller kommissarien, som i många fall nog kan bli något av en vän för läsaren. Brottsbekämparna lever mitt i samhället och är underkastade samma villkor som alla vi andra. Detektivromanen erbjuder en ganska kravlös läsning, avkoppling helt enkelt. Den allra bästa deckaren är inte bara en deckare – den handlar inte enbart om gåtans lösning utan berättar också något om hur det är att vara människa, om en viss miljö, om samhället eller historien. En sådan bok är Indriðasons Mannen i sjön.

Jag har letat rätt mycket efter slovakiska deckarförfattare, men inte hittat så många. Det stora namnet i Slovakien är Dominik Dán. En kvinnlig deckarförfattare är Daniela Kapitáňová. En bok av henne, dock ej deckare, finns i svensk översättning: Boken om kyrkogården (Bokförlaget skosnöret). Boken är skriven under pseudonymen Samko Tále.

Omslag av Michal Hudák.

Återstår att nämna två deckare som står i min bokhylla och som jag säkert kommer att läsa: en tjeckisk utgåva av Maigret försvarar sig av Simenon samt Un château en Bohême (’Ett slott i Böhmen’) av den franske författaren Didier Daeninckx. Slottet i fråga är det tjeckiska författarförbundets slott Dobříš utanför Prag. Romanen inleds med ett citat av Václav Havel. En fransk författare har försvunnit under ett besök i Prag. Privatdetektiven François Novacek, som har tjeckiska rötter, beger sig dit för att bringa klarhet i författarens öde.

Maigret försvarar sig

'Ett slott i Böhmen'