Någon gång under min guidning på Läckö slotts paradvåning i tisdags tyckte jag att en av männen i gruppen liknade min tyske favoritförfattare, han som skrev bland annat DEN FRÄMMANDE VÄNNEN, SOMMAREN DÅ HORN DOG och TANGOSPELAREN. "Men det är säkert inte han, de liknar bara varandra", tänkte jag. När guidningen var över, vände jag mig till honom: Ni liknar en viss författare... - Ja, det är jag, svarade han. Mitt hjärta gjorde en volt och jag berättade för honom vilket intryck DRACHENBLUT (i Västtyskland utgavs DER FREMDE FREUND under den titeln) gjorde på mig när jag läste den under tyskstudierna vid Lunds universitet 1988/89. Den romanen är en av mina stora läsupplevelser och jag har burit den inom mig sedan dess. Den handlar om en kvinnlig, frånskild läkare i Östtyskland och hennes oförmåga att relatera till andra. Efter hand anar vi orsaken. "Jag har det bra", säger hon i slutet av boken medan läsaren skakar på huvudet. Spänningen framkallas av gapet mellan huvudpersonens berättelse om sig själv och det som blir tydligt för läsaren - denne ser mer än huvudpersonen. Romanen präglas av stor precision och knapphet. Spännande som en thriller. Kylig och tragisk men just därför också renande. Så minns jag romanen. Men det har gått nästan trettio år sedan jag läste den. De drag jag uppfattade och tilltalades av då har kanske förstorats och renodlats i mitt minne under årens lopp? 

Att det var i den boken jag lärde mig ordet BEVORZUGT, fick min författare veta, liksom att jag kände till hans tal vid den stora demonstrationen på Alexanderplatz i Östberlin fem dagar före murens fall 1989, där han varnade: "Die Kuh ist noch nicht vom Eis."* Sådana brottstycken serverade jag honom medan vi vandrade nedför trapporna till utgången (först efter det att vi skilts åt slog det mig att jag (någorlunda) minns den inledande meningen i HORNS ENDE: "Jenes Jahr kamen die Zigeuner spät."). Jag undrade om jag kunde få hans autograf men han bad mig om min adress så att han kunde skicka mig sin senaste bok. Leende skakade vi hand med varandra.

På eftermiddagen fick jag besök av vänner hemifrån. En av dem, Helena, hade en gång fått den engelska utgåvan av DER FREMDE FREUND av mig, THE DISTANT LOVER.

Skulle inga fler tyskspråkiga berättare av rang dyka upp på Läckö, så kan jag fortsätta på temat "tysk författare och svenskt slott" på egen hand: en av de böcker jag tagit med mig hemifrån är SCHLOSS GRIPSHOLM. EINE SOMMERGESCHICHTE av Kurt Tucholsky.

*Se youtube; skriv in "alex demo 1989 hein" i sökrutan.

Lidköping den 28 juli 2017

pn